Älskade tegel

Jag är mycket förtjust i tegel. Tegel som är rött/röd-brunt, handslaget och väderbitet. Så jag är mycket svag för det sena 1800-talets och tidiga 1900-talets industriarkitektur.

På Åland har vi tyvärr inte så mycket som är byggt i tegel, eller överhuvudtaget annat än stock, om vi ser på äldre arkitektur. Så är ju heller inte Åland ett samhälle med stor befolkning eller som levt på så mycket anat än det jord och vatten haft att erbjuda. därav blir de tegelbyggnader som finns och som dessutom inte har försetts med rappning lite mer utmärkande. Ett exempel är St Görans kyrka samt församlingshemmet som båda är byggda i ett vackert rödbrunt tegel. Detta tegel är antagligen från Bäckängs tegelbruk i Lemland, som var igång 1919-1949. Detta lilla tegelbruk, med en förbränning om 90.000 tegel per år, levererade förutom till kyrkobygget även byggmaterial till andra viktiga, stora byggen i Mariehamn under första halvan av 1900-talet, så som stadshuset och sjöfartsläroverket. Numer finns inte så mycket att se vid platsen för själva fabriken, lite övervuxna grunder bland sommarstugor och träd. Men i tiderna var det en aktiv industri som lämnat spår som länge än kommer att synas på Åland. Vid vägen till bruksplatsen finns dock en byggnad bevarad, byggd i tegel från bruket. Ett hus med massor av charm:

Jag kan tänka mig att man använt tegel som blivit över för att bygga detta hus, med tanke på alla olika nyanser av av rött, från riktigt ljus till mörkare, brunskiftande tegel är byggt av material som kanske inte varit så säljbart på grund av just de olika färgskiftningarna. Eller olika bränningsomgångar som samlats på hög efter flera olika bränningar. på en fasad som ska representera en stad, staten eller kyrkan kanske kan tyckas kräver material som är jämn i färgen. Perfekt att man ändå väljer att använda det överblivna materialet (om det är så) till att bygga ett bostadshus som i åländska mått sticker ut.  Det är just sådant här som charmar mig!




http://www.lemland.ax/files/backangs_tegelbruk_web.pdf
http://www.radiotv.ax/formiddax/tegelbruket-i-backang-i-lemland

Fynd bland osorterade bilder.

Jag är urusel på att hålla ordning bland mina foton. Mitt fotoarkiv ser ut som alla andra, mer fysiska, ställen i mitt liv: lite ordning och massor av kaos. städning påbörjas, med goda intentioner om att det hädanefter alltid ska vara ordnat. Det håller ungefär fem sekunder...
Nåväl, snubblade över ett foto från min resa till London i augusti. Försökte minnas var jag tagit fotot, vilket inte krävde så väldigt mycket arbete, då mitt minne fungerar som en film. Var alldeles övertygad om att det var under vår lördagsvandring för att spana in Battersea Power Station som jag tog bilden. Med lite hjälp av Google maps street view hittade jag platsen: Pimlico Garden & Shrubbery, en liten, grön oas vid kanten av Themsen. Och där finns denna:

Liten och oansenlig kan kanske tyckas, men totalcharmig i mina ögon, som en liten mormorsstuga ur en sagobok. Och förstås med det för mig alltid lika charmiga taket. Jag har försökt hitta info om vad byggnaden används till, men hittar absolut inget. Bara enstaka bilder, i övrigt info om själva parken byggnaden ligger i.

http://www.londongardensonline.org.uk/gardens-online-record.asp?ID=WST080

En utrotningshotad stil

En av min absoluta favoritstilar är jugend, även känt som Art Nouveau. Stilen kännetecknas av i stort avsaknaden av spegelsymmetri och att många detaljer är inspirerade av naturen, så som blommor, träd och insekter. Även fast själva byggnaden kan vara pampig och kraftfull, är många detaljer böljande, lekfulla och runda. Stilen hade sin storhetstid runt sekelskiftet 1800-1900 som en motreaktion mot alla repetitionsstilar som florerade under 1800-talet.

Tyvärr har inte Mariehamn förärats alltför mycket i denna underbara stil. Mer har funnits men har rivits under årens lopp. För inte ens 10 år sedan revs en av få bevarade jugendhus i Mariehamn för att ersättas med stadens ålderdomshems utbyggnad.

Men det finns bevarade pärlor. Enbart två byggnader i Mariehamn är klart och tydligt i jugendstil men sen kan man fynda detaljer här och där. En av mina absoluta favoriter är denna dörr:

Dörren leder in till en av butikerna i längan vid Torggatan 15, en byggnad som i övrigt också bjuder på intressanta och vackra detaljer. En levande byggnad som utvecklats under många år och även fått behålla en stor del av sin charm. En byggnad jag helt klart kommer att återkomma till!
Denna dörr är den enda som bevarats, övriga dörrar ser ut att ha blivit bytta runt 1950-60-talet. Många års slit har säkerligen gjort sitt, speciellt om de inte vårdats. Även denna saknar bitar av listerna. Men hoppas denna får vara kvar länge till!

Pepparkakshuset

Det finns ett alldeles underbart hus i Mariehamn, i min värld har den alltid gått under namnet Pepparkakshuset.

Husmodellen visar sig heta The Colchester och fanns till salu hos Sears, Roebuck & Co 1930-1933. Enligt katalogen/boken "Sears House Designs of the Thirties" är huset ett modern hus av engelsk typ. Grunden är fyra rum och kök i entréplan med möjlighet till tre rum alternativt två rum och badrum på övre våningen. Måste erkänna att jag är väldigt nyfiken på hur det har lösts i detta hus. Och hur mycket av ursprungsinredningen som finns kvar. Och är huset ett av kataloghusen, det vill säga är materialet beställt och fraktat från USA eller tog byggaren med sig idén om huset hem till Åland och byggde det efter avbildningar?

Läs mer:
http://www.arts-crafts.com/archive/sears/page136.html

När allt bara är en fasad

En av mina absoluta älsklings-tv-serier de senaste åren är "Sherlock". En del av min fascination handlar om miljöerna, till stora delar London. Så en av hållplatserna under sommarens Londonbesök var 23-24 Leinster Gardens. För den som har sett tredje säsongens sista avsnitt så spelar denna byggnad en avgörande roll i en av scenerna. Eller byggnad och byggnad, de facto är det enbart en fasad.

Ser man närmare på detaljerna så inser man att allt inte står rätt till: dörrarna saknar postluckor, det ser ut som om det alltid är rullgardiner nerdragna framför fönstren. Området där denna fasad finns är Bayswater. i tunnelbanans barndom var det ånglok som gällde, som behövde släppa ut av ångan emellanåt och det inte gärna inne i tunnlarna, alltså behövde man bygga öppningar i systemet som kunde användas till detta. Detta kan man spana in från andra sidan kvarteret. Om man är två meter lång, vill säga... Annars får man beundra planket som gör att man inte kan se ner i gropen. Och skymta baksidan på fasaden.

London är inte det enda stället som har en falsk fasad, även New York och Paris bjuder på dessa. läs mer:
http://www.wimp.com/townhouseshistory/
http://en.wikipedia.org/wiki/Leinster_Gardens

Kataloghus

För några år sedan köpte jag en liten hög med böcker, eller egentligen nytryck av (om än något redigerade) kataloger från Sears, Roebuck & Co och andra företag. Orsaken är att jag fullkomligt älskar dessa kataloghus från första halvan av 1900-talet.

Jämför man dessa byggnader med de kataloghus som erbjuds idag, så har de gamla så mycket mer: de har en själ som saknas i dagens byggnader. Även proportionerna är behagliga för ögat, det är intressanta vinklar och dekorelement och de känns personliga trots att et är frågan om kataloghus. Dagens kataloghus är, åtminstone här på Åland, skolådor med sadeltak, fönster och dörrar. Funktionellt? Absolut! Personligt? Sällan, speciellt när väldigt många under de senaste åren valt att måla sina skolådor gråa med vita detaljer alternativt vita med gråa detaljer.

Kommer jag att se på dessa hus annorlunda i framtiden? Är det för att de är just nybyggen som gör att jag anser att de saknar en själ? Inte lätt att få det i områden som är under uppbyggnad, där trädgårdarna än så länge saknar allt, möjligen att det har lite gräsmatta, några buskar och ett träd som knappt ser ut att klara en höststorm.
Stilar brukar gå i cykler, se bara på klädmodet, som om jag inte minns helt fel beräknas ha cykler på ungefär 20 år. Med arkitekturen är det några fler årtionden som krävs, men kommer jag verkligen att kunna tycka att det som byggs nu är vackert och intressant i framtiden? Kanske intressant i ett etnologiskt perspektiv, att se vad som var viktigt under tidigt 2000-tal. Kommer det öppna köket/vardagsrummet att vara det centrala?