Det är självklart inte bara på Åland som rivningsivern hänger som ett hot över äldre bebyggelse. Exempelvis i Sundsvall är området Petersvik på tapeten. Petersvik, ett område med sommarvillor från slutet av 1800-talet som gjort för korta strövtåg ska ersättas av asfalt och terminaler.
Varifrån kommer denna rivningsiver? Varför måste gammalt, vackert, funktionellt rivas för att ge plats för något som jag, efter att ha läst en hel del, inte verkar ha underlag för framtida ekonomisk bärighet? Har de svenska (och finska skogarna) någon framtid som pappersindustrins guldgruvor? Eller rivs Petersvik bara för att man beslutat det, och trots att man insett att hamnen man planerat där kanske inte förverkligas så river man av rädsla för att förlora ansiktet? Jag har inget belägg för det, men det får mig att fundera.
Läs mer: www.svd.se/kultur/litteratur/trapatronernas-arv-hotas-av-utplaning_6341946.svd
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar