Med naturen som inspiration

Är det något jag tycker om det mesta som byggts, låt oss säga, de senaste 50 år, så är att det är fantasilöst. Allt är fyrkantigt: skolådor, kuber och block verkar ha varit huvudinspiration för dem som designar byggnader, oavsett om det är arkitekter eller ingenjörer. Framför allt när det gäller offentliga byggnader. Självklart finns det undantag (för att bekräfta regeln...) men se dig omkring: är inte det mesta rätt gråtrista lådor?

Så även i Mariehamn. Men med ett stort, ljusblått undantag: Mariehamns stadsbibliotek.

Inspirationen kommer bland annat från havet. Grundformen för byggnaden är en triangel, med en 90-graders spets, där ett klocktorn tornar, i ena hörnet av tomten. Den motstående sidan av triangeln är vågformad och i terrasser, vilket får mig att tänka på en sandstrand där vågorna lämnat sina spår i den fuktiga sanden.

 Fasaden är målad i en ljusblå färg, som en sommarhimmel. Taket är vitt. Tornet kröns av en tresidig klocka, som ger mariehamnarna en andra fullmåne, då urtavlorna är rejält tilltagna.

Interiören är ljus, med vitt som den dominerande färgen (väggar, tak, bokhyllor) med färgklickar i form av golv i ljusa blåa och gråa toner och trapp- samt andra räcken i gult. I bibliotekssalen tronar en stiliserad miniatyr av klocktornet, krönt med tre urtavlor, så man lätt kan hålla koll på tiden. Själva tornet fungerar som en anslagstavla, med planscher som berättar vad som är på gång i Mariehamn, allt från kultur till blodgivning.

 Man ska komma ihåg att biblioteket skapades långt innan de flesta ens hade hört talas om mobiltelefon (där många numer checkar tiden), när en trådlös hemtelefon var något exklusivt.

Ett flertal konstverk finns i biblioteket. Det största är denna, "Alfa Beta", som är ett väggtäckande konstverk av Peter Winquist. Det består av keramikplattor som skapar en tidsaxel över litteraturhistorien. Ursprungligen rann det vatten över plattorna, ner i en damm. Tyvärr har man blivit tvungen att stänga av detta, vilket är synd, då porlandet från rinnande vatten är erkänt rogivande.
Men det är inte det enda konstverket här, fler finns att upptäcka, både nere i bibliotekssalen och uppe på balkongen. Även utanför biblioteket finns konst, bland annat Juha Pykäläinens "Mariehamnsgumsen", precis utanför fönstren till barnavdelningen.

Stadsbiblioteket bjuder verkligen in till böckernas värld och till att tillbringa timtal bland hyllor och böcker. På flera ställen finns stolar och bord utplacerade bland hyllorna och längs med den vågiga väggen finns flera fönsternischer med stoppade bänkar att krypa upp i. Lite grunda i mitt tycke, men det kanske hindrar oss bokälskare från att flytta in i biblioteket.

Biblioteket är ritat av Hans Stenius, en arkitekt som det verkar vara hopplöst att hitta information om. Byggnaden stod färdig 1989 och biblioteket kunde flytta ut från Hotell Arkipelag och till egna, funktionella utrymmen.

För att återkoppla till mitt påstående i inledningen: visst kunde offentliga byggnader vara intressantare? Det skapar så mycket mera intresse och trivsel i vår vardag. Och vi behöver allt vackert och intressant vi kan få.