onsdag 10 september 2014

Färg som överraskar

I Mariehamn är färgpolicyn rätt enkel: stick inte ut alltför mycket. Det innebär att hus i Mariehamn är målade mestadels i pasteller, även rappade. Det mest radikala är några nyare byggnader som fått en rostfärgad puts eller den blåa färg som fått smeknamnet "Landell-blått". Och så bjuds man på detta i London:


Detta hotell ligger mitt emot St Pancras stationshus och hade fram till för ett par år sedan en fasad med fält av röda tegel och ljus sandsten. Se bild via denna länk: http://kingscrossenvironment.files.wordpress.com/2012/03/megaro-before.jpg
Inte helt okontroversiellt, speciellt i en stad där man har lyckats bevara väldigt många fina fasader i centrum. Med tanke på detta, att man är bra på att spara fasader och byggnader i London (jämfört med Mariehamn i varje fall, förvisso med ett mycket större utbud att välja från) så är det intressant att det, åtminstone för denna byggnad, inte finns reglerat vad man får och inte får göra med fasaden. Ägaren har helt enkelt sett en möjlighet och tagit tillvara på den.

Jag är kluven till detta: som marknadsföringsmänniska så är det ju ett fantastiskt sätt att få uppmärksamhet och sticka ut i en stad som har så mycket att erbjuda att det är svårt att märkas i bruset medan arkitekturfantasten är förfärad över att husets ansikte inte är vad den borde vara. Som en människa med alldeles för mycket make up, så all naturlig skönhet har suddats ut. För så är det, detaljerna i fasaden får man anstränga sig för att tyda.

För mer info:
http://kingscrossenvironment.com/2012/03/27/street-art-marmite-unveiled-on-euston-road/

söndag 7 september 2014

Inspiration



I ett tidigare inlägg skrev jag att jag är förtjust i industribyggnader, speciellt sådana som är från andra halvan av 1800-talet. En annan, enligt mig närbesläktad, byggnadsgrupp är stationshus. 

Jag har aldrig bott i en stad med tunnelbana. Jag kan fortfarande minnas första gången jag åkte tunnelbana, känslan av tåget som accelererar. Det börjar bli en bra bit över 20 år sedan och platsen var Stockholms tunnelbana och resan gick till Siljaterminalen. Sedan dess har jag varit fascinerad av tunnelbanor med tillhörande stationer. Nu bjuder ju inte Stockholms tunnelbana på direkt intressanta stationshus, tyvärr. Så låt oss ta en titt på ett stationshus som finns i London.

Inför mitt besök i London hade jag listat ett flertal stationshus jag ville se. Vännerna Lara och Dave såg över listan och planerade vad vi skulle hinna se under en dag av "tube hopping". Mot tunnelbanan! Piccadilly Line fick bli vår startpunkt.

En av de stationer vi stannade till vid under dagen var Arnos Grove. Efter att ha avverkat ett stort antal Londonbyggnader på några dagar och upplevt mängder med intressanta byggnader, många i stilar jag inte är så väldigt van vid, var Arnos Grove nästan som att komma hem. Arkitekturen kändes genast bekant.





Rotundan, eller "tornet", bjuder på ett fantastiskt fint ljus i stationsbyggnaden. Den gamla biljettluckan, mitt i stationshallen, innehåller numer en liten utställning om stationen och linjen den ligger vid. Tyvär var det svårt att få den på bild med ett basobjektiv.


Inspirationen för stationen, med dess höga cylinder, påminner mig så oerhört mycket om Stockholms stadsbiblioteks huvudbyggnad. Och mycket riktigt, arkitekten Charles Holden fann sin inspiration till stationshuset i Gunnar Asplunds fantastiska skapelse. Lite mer avskalad, lite mer funkis än biblioteket, som stod färdigt 1928 medan stationshuset byggdes 1932. 
Asplund i sin tur fann sin inspiration i 1700-talet, hos arkitekten Claude Nicolas Ledoux och hans skapelse Rotonde de la Villette, en station av ett annat slag, nämligen en tullstation.


"Rotonde de la Villette 01" by Coyau (Wikipedia)

Just det! Orsaken till att jag tycker att Arnos Grove är som hemma har att göra med att jag under sju år bodde i Åbo. Av dessa år bodde jag nästintill granne med denna byggnad:


Detta är busstationen i Åbo. Inte är väl inspirationstanken alltför långsökt? Denna stod färdig 1938 och arkitekten bakom är Harald Smedberg under hans tid som stadsarkitekt i nämnda stad.


Läs mer